Ge mig en burk konserverad kärlek
Varför finns inte kärlek och närhet konserverat på burk bland cocktail frukten på Ica? Jag hade köpte hela hyllan och supit mig dyng rak under bordet. Kramat varje burk på sista droppen. Ensamheten är speciellt tjatig idag. Maler och maler om och om igen. Jäkla pratkvarn men ändå så hemskt hemskt tyst. Jag skulle kunna be honom att gå. Räddningen är bara några telefon samtal borta men jag har ingen ork idag. Så ensamheten får stanna och mala. Skrika och tjata. JA JAG FATTAR!!! Du är jobbig idag! Skriker jag tillbaka. Familjen bor inte i stan. Pojkvännen är inte i stan. Jag orkar inte ringa någon för jag bara orkar inte. Varför orkar man inte? Vad jag allra helst av allt har lust med är att ge mig ut på en lång lång jogging tur. Och när jag äntligen hade fått mig själv upp ur soffan och tatt på mig kläderna upptäcker jag att skorna är i Motala. Man kan inte rädda sig själv från ensamheten med en hyr film. Man kan inte stoppa munnen full med M&M och tro att hela släkten poppar upp utan för dörren. Och hur mycket man än försöker att stirra tomt på tv:n i timmar känns allting ändå så mycket värre. När jag blir stor ska jag ha stor familj i ett ännu större kollektiv där man aldrig aldrig är ensam.
Jag har planerat flykten
JO! Häromdagen var jag med en av mina brukare på ett ställe där jag träffade en man. En man som hade eget jazz band men ingen sångerska! Jasså sa jag och vi pratade lite var på han sedan bad om mitt nr så han kunde ringa mig när hans piano ”landade” så jag kunde komma dit och PROVSJUNGA! Vilket fick mig att bokstavligen flyga ut därifrån av glädje. Jag vet inte mycket om Jazz sa jag och inte vet jag om min röst passar er heller men vi provar! Lite senare på dagen ångrade jag mig ifall att jag kanske gav mannen falska förhoppningar nu när jag ska börja studera och flyttar från stan till hösten. Och så kom jag att tänka på det jag inte tänkt innan. Att jag har planerat allt, utan att stanna. Alla planer jag lägger grundar sig på att vad som än händer så ska jag bort här ifrån. Fastän att det nu verkar som att saker börjar hända här. De söker dansande och sjungande människor till någon musikal, en man vill att jag ska börja sjunga i hans jazz band. Och allting har jag bara gått förbi med tanken: vad synd, men jag flyttar snart så det är inget för mig. Inte en endaste tanke har vart att jag faktiskt borde lägga upp en back up plan som går ut på att stanna och njuta av de fantastiska musik alternativen som börjar ploppa upp.
Visst har jag en plan. Faktiskt flera stycken men ingen som rör Nässjö. Min första är att komma in på visskolan i Västervik eller någon av de andra musik linjerna jag sökt till. Om inte det skulle funka är min andra plan att komma in på någon av de skrivar linjer jag sökt till. Och min tredje näst sista plan om ingenting av ovanstående funkar är att åka som volontär till främmande länder. Så visst har jag inte satsat allt på ett kort. Men samtidigt ångrar jag lite att jag inte satsat vart fall hjärter tvåan på Nässjö. Men jag ska nog börja med det nu. Det är ju inte för sent att försöka bygga upp en fjärde plan.
Det är igentligen inte klokt vad tiden går fort. Jag har bott här i över två år nu. Och jag kom hit liten och rädd. Ensam på två ben som en tjuv smög jag in. Och jag landade i den ena famnen efter den andra, svävandes från moln till moln, krypandes på två ömma knän i mellan åt. Med hjärtat i tänderna och med händerna på golvet har jag smugit mig fram för att inte bli krossad av vassa hälar. Och jag har blivit äldre och klokare, och dummare och segare. Tiden har rusat fram med mig släpandes efter och jag har följt blint. Hit åt har den skrikit, fortare nu, nu tar vi dem snart. Hit! Hit! Skynda på tiden går inte, tiden springer. Och ibland har den lämnat mig ensam utan mål eller riktning och så många timmar, dagar, månader år jag slösat när den försvann på ingenting alls. OM viskandes i mitt öra nätter efter nätter, OM. Om du inte fanns har jag skrikit tillbaka och kastat kudden efter om för att se om rusa ut. Det borde vara en gyllene regel att aldrig ångra slösad tid eller se sig om över axeln efter gårdagar som gått. Men det kommer jag aldrig att lära ändå. Två år kommer bli 2 ½ men sen ska Nässjö vara ännu ett kapitel i min bok. Av många mer som kommer.
Vatten pölar
Det är konstigt att något som var så viktigt, så livs avgörande, plötsligt kan återfinnas i en vatten pöl guppandes fridfullt i dyn utan minsta lilla saknad. Man kastar en blick på det förvånad över att finna det här. Och man stannar till en stund och tittar på den viktiga biten som inte alls känns så viktig längre.
Varför tänker jag, Varför trodde jag att jag behövde det? Hur skulle det förändrat mitt liv då? Varför var det så viktigt då om jag klarar av att leva utan det nu? Och hur tappade jag något så viktigt i en vatten pöl? En impuls att plocka upp det och lägga tillbaks det på egen ficka ilar genom tanken men man ska väl inte plocka upp tappade saker när man inte saknar det. Så man låter vinden blåsa omkring i håret och känna friden genom kroppen när fötterna vandrar förbi. När ska man sluta inbilla sig att det är så mycket som är SÅ viktigt? När man varje dag upptäcker nya vatten pölar med viktiga saker man tappat men aldrig saknat.
En saga till Pojje om våren
Vart tog våren vägen? Just den fråga var det många som gick och funderade på en kall och snöig "vårdag". Vintern har legat allt för länge i år, suckade hela samhället och drog sina längtansfulla blickar mot himlen som tyvärr endast kunde ge dem ännu mera snö.
Det var något fel med detta, det kunde vem som helst begripa. De visste inte bara vad. Varför kom inte våren? Men så satt det en klok gammal gumma i en liten skiten stad som hade svaret på allas frågor och för att folk skulle sluta tjata gick hon med på att berätta om vad våren tagit sig till.
Våren hade lagt märke till att hon var ganska populär, eller i gentligen OTROLIGT populär och älskad. Och som allt annat som blir populärt och efterlängtat blev våren lite hög på pärat av denna hissnande tanke. Den fyllde upp hela henne och tillslut var hon så full av sig själv att hon under sin vinter vila blev en riktig diva. Så hon bestämde sig för, som en riktig diva gör, att låta sina fans vänta samt att ta dubbelt betalt för sina tjänster det här året.
Väder gudarna som litade mycket på Herr Vinter för hans utomordentliga punktliga och ansvarskännande egenskaper hade istället för att kontrollera vädret och göra sitt jobb tagit en smyg semester när hösten lämnade över till vinter och stuckit iväg till Goa i Indien. Där hade de träffat vatten gudarna och båda ville de mäta sina krafter med varandra. Så de bestämde sig för att de skulle supa varandra under bordet. Väder gudarna hade inte en chans och hela deras ekonomi gick åt till att först fylla vatten gudarna med dyr alkohol och när inte det lyckades spenderade de sina sista pengar på att lägga in sig själva på hälso hem för till nyktring. Men ryktet spred sig om det oroliga läget och när de fick reda på vad som stod till försökte de genast rätta till det. Problemet var bara att de inte hade tillräckligt med pengar kvar för att betala våren det dubbla gaget hon begärde. Och hur de än tjatade, tiggde och bad henne om att ställa upp för den goda sakens skull fick de bara till svar att Good Will inte var något för henne längre. Hon ville ha uppskattning, beundran och tacksamhet. Människorna bryr sig knappt om mig längre sa hon i en divig knyck. Nu ska de allt få se!
Samtidigt hade Vintern allt för mycket snö över på sitt lager eftersom han jobbat mycket hårt och flitigt och inte haft vädergudarna att konferera med. Så han var tvungen att starta rea på snön för att bli av med dem. Då såg inte vädergudarna någon annat sett att rädda vädret på än att panta sina tomflaskor och köpa snö lagret av herr Vinter. Och därför ser det ut som det gör idag. Nu verkar det dock som om det sista lagret är tömt och våren smyger med sin entré bakom ridåerna. Kanske, om vi bara jublar riktigt högt nästa gång hon sticker ut näsan för att se sin väntandes publik, kommer hon fram och gör in efterlängtade entré!
Det var något fel med detta, det kunde vem som helst begripa. De visste inte bara vad. Varför kom inte våren? Men så satt det en klok gammal gumma i en liten skiten stad som hade svaret på allas frågor och för att folk skulle sluta tjata gick hon med på att berätta om vad våren tagit sig till.
Våren hade lagt märke till att hon var ganska populär, eller i gentligen OTROLIGT populär och älskad. Och som allt annat som blir populärt och efterlängtat blev våren lite hög på pärat av denna hissnande tanke. Den fyllde upp hela henne och tillslut var hon så full av sig själv att hon under sin vinter vila blev en riktig diva. Så hon bestämde sig för, som en riktig diva gör, att låta sina fans vänta samt att ta dubbelt betalt för sina tjänster det här året.
Väder gudarna som litade mycket på Herr Vinter för hans utomordentliga punktliga och ansvarskännande egenskaper hade istället för att kontrollera vädret och göra sitt jobb tagit en smyg semester när hösten lämnade över till vinter och stuckit iväg till Goa i Indien. Där hade de träffat vatten gudarna och båda ville de mäta sina krafter med varandra. Så de bestämde sig för att de skulle supa varandra under bordet. Väder gudarna hade inte en chans och hela deras ekonomi gick åt till att först fylla vatten gudarna med dyr alkohol och när inte det lyckades spenderade de sina sista pengar på att lägga in sig själva på hälso hem för till nyktring. Men ryktet spred sig om det oroliga läget och när de fick reda på vad som stod till försökte de genast rätta till det. Problemet var bara att de inte hade tillräckligt med pengar kvar för att betala våren det dubbla gaget hon begärde. Och hur de än tjatade, tiggde och bad henne om att ställa upp för den goda sakens skull fick de bara till svar att Good Will inte var något för henne längre. Hon ville ha uppskattning, beundran och tacksamhet. Människorna bryr sig knappt om mig längre sa hon i en divig knyck. Nu ska de allt få se!
Samtidigt hade Vintern allt för mycket snö över på sitt lager eftersom han jobbat mycket hårt och flitigt och inte haft vädergudarna att konferera med. Så han var tvungen att starta rea på snön för att bli av med dem. Då såg inte vädergudarna någon annat sett att rädda vädret på än att panta sina tomflaskor och köpa snö lagret av herr Vinter. Och därför ser det ut som det gör idag. Nu verkar det dock som om det sista lagret är tömt och våren smyger med sin entré bakom ridåerna. Kanske, om vi bara jublar riktigt högt nästa gång hon sticker ut näsan för att se sin väntandes publik, kommer hon fram och gör in efterlängtade entré!