En date med mig själv
När jag går hem från jobbet, slutkörd och hemlängtande går jag förbi Pigall. Disco lamporna snurrar ut med väggarna, röda och gröna slår de i mot på fönstrena och dansar ut mot gatan. Det är ungdoms disco där inne ikväll minns jag att jag läst på en lapp. Och sakta börjar jag undrar om jag är där inne och dansar? Kanske står jag på dans golvet med Li-sandra och dansar till Space man I always wanted you to go! Eller så kanske Dj:n precis satt på Barbie girl och vi rusar ut från tjej toan för att hinna stampa takten och mima med. I’m a Barbie girl in a Barbie world, life in plastic it’s fantastic! Jag vågade aldrig erkänna att jag faktiskt gillade låten. Li-sandra hon vågade. Hon var den modigaste person jag kände. Kanske står vi där inne och flamsar nervöst i ett hörn, vi är sexton år med en fjortis på fickan. Jag är kär i Dennis och han är där, Dennis verkar kär i mig med och kanske dansar vi snart. Kanske dansar vi redan nu…
Jag får lust att rusa in på Pigall och leta reda på mig själv. Får lust att tala om för mig att: ja blir du ihop med Dennis nu så minns detta att när Kapstad kommer ska du INTE vara otrogen! Skit i svanarna de betyder ingenting! Och när social tanten säger till dig att man inte får plugga på komvux när man har social bidrag skit i henne med! Åk till Norge i ett år men bli inte sambo med Vidar! Åk hem igen och börja studera, åk hem igen och ta tag i ditt liv. För åker du till Norge tar det Fem år, FEM år innan du vågar komma hem igen. Förmodligen kommer jag stirra förvånat på den knäppa lätt mulliga (haha) tanten och tänka att hon är ju ta mig fan inte klok. Jag är 16 år och mitt liv är perfekt och så kommer det att förbli. Jag kommer vakna morgonen efter och jag kommer hitta den rosa biljetten med inskriptionen på baksidan. 22/2 Dennis och ett litet hjärta ritat bredvid hans namn. Jag kommer ligga på madrassen i Li-sandras rum o äta sura kryptoniter och tjata hål i örat på henne om hur kär jag är. Jag kommer inte att tro på att en 27 årig version av mig själv kom till Pigall och talade ett varningens ord i mitt öra. Att jag arbetar med att hjälpa andra människor att leva. JAG?
På väg in till konsum för att köpa mjölk till frukosten går jag förbi löpsedlarna och läser
- Våra läsare berättar så fick vi våran första orgasm
Jag vill väl inte läsa om deras första orgasm, jag vill inte veta någonting om det. Jag vill veta hur man kommer loss. Hur man skakar loss sig själv från den driva man landat i. Hur man lossar på rötterna och säger tack för nu men nu ska jag gå och blomma vidare någon annan stans. Någonstans där mina blad kan bli lite rosare, där solen skiner lite mer, där vattnet smakar lite bättre. Där rötterna känner sig mycket friare.
Att få läsa om hur någon får sin första orgasm skulle verkligen inte tillfredställa den stora explosion mitt sinne längtar efter. Jag vaknar varje natt av samma drömmar. Mina vänner sitter på en båt på Nilen och vaggar sakta fram i solnedgången. Det springer afrikanska barn på stranden och vinkar. Mina vänner ler mot mig, lyckliga leenden av människor som upplever. Jag har uppfattat läget, och jag har nu förstått att jag är på väg in i min 30 års kris. Jesper sa att han fick sin när han var 27 och jag är snart 27 (AAAAA!!!) Det tog ett tag att klura ut vad det var som var fel på mig. Men en dag när jag satt och pratade med en äldre dam som berättade att hon varit drill flicka när hon var liten suckade jag av avundsjuka och erkände att det hade jag också alltid velat bli. Och då surrade det i huvudet på mig. Men varför? Varför blev du inte det? Och jag erkände för mig själv att det var för att jag aldrig vågat. Och så tänkte jag på alla de saker jag hade gjort med mitt liv alla de gånger jag fått mina val framför mig och jag insåg att jag aldrig (förutom få, MYCKET få undantag) vågat ta den farliga vägen utan alltid valde det enklaste. Senast nu såg jag en lapp på simhallen där de sökte badvakter. Man fick gå en utbildning på en dag och sen var det fixat. Man var badvakt! Åh tänkte jag det vill jag bli. Så jag skrev upp mig och ringde sen mina vänner och frågade om inte de också ville det. Nej sa den ena jag tror inte jag har fysiken som behövs. Genast började jag också oroa mig…Nej tänkte jag för mig själv det har nog inte jag heller. Sen kom jag på att man kanske borde kunna crawla för att bli badvakt… Och då vågade jag inte längre. Jag tog bort mig själv från listan utan att ens fråga och har hatat mig själv enda sen dess.
Det yrke jag har nu är inget jag valt och ingenting jag skulle valt om jag var 16. Det enda jag vet är att jag ändå är riktigt stolt över vad jag gör. Om man kände mig när jag var 16 skulle man aldrig kunna tro att en sådan ego centrerad människa skulle kunna göra det jag gör idag. Och jag vet att jag har utvecklats enormt mycket på att arbeta med just det här. Det är bara det att just snart nu måste jag utvecklas mer och det kan jag inte göra där.
När jag pratade med min pojkvän igår kväll sa jag till honom att det var nog ingen ide att han kommer hit nästa helg. Jag måste verkligen plugga. Och med alla extra timmar jag jobbat har jag inte hunnit öppna boken. Har du träffat någon annan frågar han då.. Nej intygar jag så äkta jag kan. Jag har inte träffat någon annan. Tyst inom mig själv tänker jag – Jag har bara träffat mig själv
Jag får lust att rusa in på Pigall och leta reda på mig själv. Får lust att tala om för mig att: ja blir du ihop med Dennis nu så minns detta att när Kapstad kommer ska du INTE vara otrogen! Skit i svanarna de betyder ingenting! Och när social tanten säger till dig att man inte får plugga på komvux när man har social bidrag skit i henne med! Åk till Norge i ett år men bli inte sambo med Vidar! Åk hem igen och börja studera, åk hem igen och ta tag i ditt liv. För åker du till Norge tar det Fem år, FEM år innan du vågar komma hem igen. Förmodligen kommer jag stirra förvånat på den knäppa lätt mulliga (haha) tanten och tänka att hon är ju ta mig fan inte klok. Jag är 16 år och mitt liv är perfekt och så kommer det att förbli. Jag kommer vakna morgonen efter och jag kommer hitta den rosa biljetten med inskriptionen på baksidan. 22/2 Dennis och ett litet hjärta ritat bredvid hans namn. Jag kommer ligga på madrassen i Li-sandras rum o äta sura kryptoniter och tjata hål i örat på henne om hur kär jag är. Jag kommer inte att tro på att en 27 årig version av mig själv kom till Pigall och talade ett varningens ord i mitt öra. Att jag arbetar med att hjälpa andra människor att leva. JAG?
På väg in till konsum för att köpa mjölk till frukosten går jag förbi löpsedlarna och läser
- Våra läsare berättar så fick vi våran första orgasm
Jag vill väl inte läsa om deras första orgasm, jag vill inte veta någonting om det. Jag vill veta hur man kommer loss. Hur man skakar loss sig själv från den driva man landat i. Hur man lossar på rötterna och säger tack för nu men nu ska jag gå och blomma vidare någon annan stans. Någonstans där mina blad kan bli lite rosare, där solen skiner lite mer, där vattnet smakar lite bättre. Där rötterna känner sig mycket friare.
Att få läsa om hur någon får sin första orgasm skulle verkligen inte tillfredställa den stora explosion mitt sinne längtar efter. Jag vaknar varje natt av samma drömmar. Mina vänner sitter på en båt på Nilen och vaggar sakta fram i solnedgången. Det springer afrikanska barn på stranden och vinkar. Mina vänner ler mot mig, lyckliga leenden av människor som upplever. Jag har uppfattat läget, och jag har nu förstått att jag är på väg in i min 30 års kris. Jesper sa att han fick sin när han var 27 och jag är snart 27 (AAAAA!!!) Det tog ett tag att klura ut vad det var som var fel på mig. Men en dag när jag satt och pratade med en äldre dam som berättade att hon varit drill flicka när hon var liten suckade jag av avundsjuka och erkände att det hade jag också alltid velat bli. Och då surrade det i huvudet på mig. Men varför? Varför blev du inte det? Och jag erkände för mig själv att det var för att jag aldrig vågat. Och så tänkte jag på alla de saker jag hade gjort med mitt liv alla de gånger jag fått mina val framför mig och jag insåg att jag aldrig (förutom få, MYCKET få undantag) vågat ta den farliga vägen utan alltid valde det enklaste. Senast nu såg jag en lapp på simhallen där de sökte badvakter. Man fick gå en utbildning på en dag och sen var det fixat. Man var badvakt! Åh tänkte jag det vill jag bli. Så jag skrev upp mig och ringde sen mina vänner och frågade om inte de också ville det. Nej sa den ena jag tror inte jag har fysiken som behövs. Genast började jag också oroa mig…Nej tänkte jag för mig själv det har nog inte jag heller. Sen kom jag på att man kanske borde kunna crawla för att bli badvakt… Och då vågade jag inte längre. Jag tog bort mig själv från listan utan att ens fråga och har hatat mig själv enda sen dess.
Det yrke jag har nu är inget jag valt och ingenting jag skulle valt om jag var 16. Det enda jag vet är att jag ändå är riktigt stolt över vad jag gör. Om man kände mig när jag var 16 skulle man aldrig kunna tro att en sådan ego centrerad människa skulle kunna göra det jag gör idag. Och jag vet att jag har utvecklats enormt mycket på att arbeta med just det här. Det är bara det att just snart nu måste jag utvecklas mer och det kan jag inte göra där.
När jag pratade med min pojkvän igår kväll sa jag till honom att det var nog ingen ide att han kommer hit nästa helg. Jag måste verkligen plugga. Och med alla extra timmar jag jobbat har jag inte hunnit öppna boken. Har du träffat någon annan frågar han då.. Nej intygar jag så äkta jag kan. Jag har inte träffat någon annan. Tyst inom mig själv tänker jag – Jag har bara träffat mig själv
Kommentarer
Trackback