gojenta

Alla hjärtans dag...

Tankarna har malt i huvudet hela dagen. Allting känns lättare och det verkar som om väggarna äntligen har slutat rasa. Denna veckan har inget hemskt hänt (peppar peppar) och jag känner hur kraften och orken smyger sig tillbaka till mig igen.

När jag vandrade hem från stan, efter att jag gett Li-sandra sin lilla alla hjärtans dag present tittade jag längtansfullt in genom blomster butikens fönster. Män i tjocka högar stod på varandras fötter, samlade i fruntimmers "kvarteren" för att köpa en blomma till sin älskade, sin livskamrat... För det är den dagen idag. Det står i kalendern. Blommor, kärlek och romantik. Det står i kalendern så därför lever vi också där vid...

Jag fick inga blommor, inget paket och ingen choklad... Och bara för att jag är den bortskämda snorunge jag är blev jag grinig. Det står ju i kalendern ju. Att detta är dagen för gränslös romantik... var är då min romantik?

Snuvad på konfekten har jag syssel satt mig med att städa, tvätta och lyssna på romantisk musik. Tänt levande ljus och unnat mig min egna lilla godis påse. Tyckt att det är en rutten dag ändå och vad spelar det väl för roll...

Nu måste jag plugga, på alla hjärtans dag. Studier, nä det står inte alls i kalendern idag. Men vad spelar det för roll. Det är bara en rutten rutten dag ändå... 

Du har delat min kropp i två läger. Två läger, med två olika meningar, två olika sanningar, två olika religoner och två olika framtider. Och nu har de börjat dela ut ordrar till hjärtat och till hjärnan och den ena motstrider den andra. Sakta men säkert känner jag hur det ena lägret har börjat koppla bort dig. De delar ut flygblad med propaganda om dina påstodda svek. De manipulerar barnen i skolan att tro som de. De har börjat förstöra bilderna av dig och de bränner allt som varit oss. Andra lägret stod chokat på sidan och såg på i början när det andra läget organiserat började sin kamp. Men nu har de förvirrat börjat att strida imot.

De skriker och de gapar, de gråter och de sliter sitt hår. De söker sanningen men klarar inte helt av att hitta fram. De säger att de inte bryr sig. De älskar ändå. De kan glömma och förlåta. Det var ju inget stort. Det var ju inget farligt.

De ordnar debatt och de tjafsar.

-Vi borde fått veta
-Men vi fick det
-Försent och inte frivilligt. Han sa aldrig någonting. Varför smusslade han med det?
-Men vi kan leva ändå
-Men vi kan inte lita
-Men vi kan bygga upp det
-Vem vet att det man bygger på är sant då?
-Ja men... ja men det vet man inte. man måste chansa
-Det är ett hjärta vi pratar om. Inte en skridsko bana
-Nej men det klarar det
-Inte detta hjärtat
-JOOO
-Nääää
-Jooo, vi behöver honom
-Nej
-jo

och de tjafsar

Men handling bestrider alltid ord. Att säga att man älskar är inget, att visa att man älskar är större.

Det har inte varit min dag. Det har inte varit min vecka. Och förra helgen var inte ens i närheten av att vara min helg. Någon måste ha smygit sig in en natt när jag sov och bytt ut all lycka jag samlat så fint på hög under sängen och istället gett mig deras hopplösa liv. För helt plötsligt slår jag in i den ena väggen efter den andra. Som om de bara står på rad framför mig och HOPPAR på mig.

På jobbet idag ringde telefonen men jag hann inte svara för jag stod och slavade vid spisen. ( Verkligen! Bokstavligt talat. Hushålls slaven nr 1 är jag. Personlig assistent är igentligen bara ett fint förvridet ord för hembiträde.) När jag lite senare lyssnade av telefonsvararen var det från Konsum.
-Hej det här är Henrik. Jag ringer från Konsum och jag tror vi har hittat din plånbok här.
Är den borta?

När jag hämtade min försvunna men aldrig saknade plånbok mötte jag Li-sandra som var inne och flirtade med hälso kost killen. Min leende vän var precis den hus kuren jag behövde för mitt dåliga humör så jag följde med henne till klädprovningen. (vi ska vara modeller på någon klädvisning som Lindas mamma ska ha.) Hon berättade om alla sina singla äventyr och hur pinsamt det hade varit inne på hälsokost affären när hennes vän berit hade sagt till en annan kund att Li-sandra tyckte att Hälso kost killen var snygg. Hon berättade om hur hon hade ringt till Radio Match och önskat låten "han jobbar i affär" med Lena Ph med direkt men annonym hälsning till hälso kost killen. Hon fick mig att skratta och ett ganska tungt hjärta kändes genast ett par gram lättare. Vi snackade skit, provade kläder som på mig (eftersom jag är liten) bara hängde och slängde och visade att vinterns godis ätande tagit ut sin fulla rätt på min lilla kropp. Och sen suckade jag för jag skulle gå och jobba igen.

När jag kommer tillbaka från jobbet går jag ner i källaren för att se om tvätten jag hängde upp igår var torr. Men till min häpnad finns inte ens hälften av den tvätten jag hängde upp kvar, och den del av tvätten som fanns kvar hängde inte ens på samma ställe som jag hängt den på. Jag som slet som ett djur igår för att tömma min tvätt korg som de senaste veckorna bara växt och växt. Och jag som var så stolt när jag la mig igår för jag visste att jag nästan lyckats... Så försvinner den. Bara så där hux flux. Jag som skulle gå och träna imorgon mellan mina två arbets pass har inte ens några tränings byxor att träna i. Visst ville jag tömma tvätt korgen på skitig tvätt men jag hade ändå på något sett hoppats att få ren tvätt tillbaks.

Dessutom det tråkigaste av allt är att jag jobbat ganska hårt och mycket i det sista. För att spara. För att kunna unna mig något. Så när jag kommer upp till min lägenhet och tjurar över den försvunna tvätten öppnar jag mina kontroll uppgifter från en av mina arbetsgivare och då visar det sig att de bara har dragit ca 15 procent i skatt om ens det. Så där föll alla drömmarna om en resa... bara så där. Och det är inte bara denna arbetsgivare som gjort samma sak utan båda de företag jag arbetar på har gjort så. Har räknat ut att jag kommer få en ganska fin rest skatt på en si så där 15000kr. Så jag tar tacksamt imot alla väggarna som just nu bara vältrar sig över mig. Orkar inte sparka eller slå tillbaka, för då kommer väl hela militära styrkan med väggar i mot mig. Hoppas bara de kan hitta någon annan att hoppa på. Och att den där människan som bytte ut all min lycka mot sin egen olycka skämms och kommer tillbaka en natt och lämnar tillbaka den. För jag var så lycklig....