gojenta

Du har delat min kropp i två läger. Två läger, med två olika meningar, två olika sanningar, två olika religoner och två olika framtider. Och nu har de börjat dela ut ordrar till hjärtat och till hjärnan och den ena motstrider den andra. Sakta men säkert känner jag hur det ena lägret har börjat koppla bort dig. De delar ut flygblad med propaganda om dina påstodda svek. De manipulerar barnen i skolan att tro som de. De har börjat förstöra bilderna av dig och de bränner allt som varit oss. Andra lägret stod chokat på sidan och såg på i början när det andra läget organiserat började sin kamp. Men nu har de förvirrat börjat att strida imot.

De skriker och de gapar, de gråter och de sliter sitt hår. De söker sanningen men klarar inte helt av att hitta fram. De säger att de inte bryr sig. De älskar ändå. De kan glömma och förlåta. Det var ju inget stort. Det var ju inget farligt.

De ordnar debatt och de tjafsar.

-Vi borde fått veta
-Men vi fick det
-Försent och inte frivilligt. Han sa aldrig någonting. Varför smusslade han med det?
-Men vi kan leva ändå
-Men vi kan inte lita
-Men vi kan bygga upp det
-Vem vet att det man bygger på är sant då?
-Ja men... ja men det vet man inte. man måste chansa
-Det är ett hjärta vi pratar om. Inte en skridsko bana
-Nej men det klarar det
-Inte detta hjärtat
-JOOO
-Nääää
-Jooo, vi behöver honom
-Nej
-jo

och de tjafsar

Men handling bestrider alltid ord. Att säga att man älskar är inget, att visa att man älskar är större.