gojenta

Så var det nytt år, igen, och det kastas löften hit och dit och det susar drömmar i huvudena på människor som önskar sig bättre möjligheter än vad de gav sig själva förra året. Vi ger oss en ny chans att bli den där drömbilden av oss själva, en ny chans att fånga dagen, hitta lyckan och söka förbättringar till vardagen. Vi vill bli överaskade men på ett bra sett, vi vill bli goda men mest mot oss själva, vi vill hitta spänning för att orka dagen. Ändå är det sällan mycket överaskande med ett nytt år. Det börjar tex alltid med Januari och fortsätter sen i samma följd som det gamla året med februari, mars osv. Dagarna är alltid de samma måndag till söndag och årstiderna ändrar sig inte mycket de heller. Och istället för att ställa oss på toppen av berget där vi har den bästa sikten över alla de vackra fyrverkerierna och säga stolt till varandra -se här vad jag lyckades med i år jag ska göra mitt bästa för att lyckas lika fint 2008! ställer vi oss där och lovar oss att imorgon (för nyåret startar ju alltid med imorgon inte efter tolvslaget som man kanske tror nej när man ska förbättra sig gör man det alltid imorgon) ska jag bli en bättre människa och lyckas med vad den nu än är man lovar sig själv. Och så missar man att se att man redan är en helt fantastsikt varelse.

Jag hade inte en endaste tanke på hur mitt nya år skulle se ut igår när jag skålade in tolv slaget med min sambo i vår hyresrätts trädgård vid strömmen flytande nedanför oss, fyverkerierna poppandes ovanför våra huvuden och sedan dalandes ner i vattnet, medans våra grannar och deras vänner som gått på musikhögskolan stod och sjöng fyrstämmiga sångar bredvid oss. Allt jag var just då var i nuet. Något som jag idag inser kanske borde vara mitt nyårslöfte. Fast jag inte tror på sånna. Att alltid försöka vara med i nuet. För annars kanske jag missar hela Januari och februari och plötsligt inser att jag redan kommit in i Mars utan att märka att det nya året redan börjat ticka. tick tick tick tick tack.