Natt sudd om livet
Man kan nog inte rå för att man känner sig lite ensam ibland. Man kan nog inte rå för att hur man än samlar cd skivor på hög kan man ändå aldrig hitta låten som triggar humöret, som vårdar själen. Som smälter mina öron till vax... Så det skadar inte att bara leta lite till, för att hitta det där extra som lenar lite, som smeker lätt. Rem funkar varje gång. Jag tjatar ut mig själv ibland. Jag tråkar ut mig själv allt för ofta.
Ändå är jag min bästa vän... Så är det bara med det.
Oh life, it´s bigger!
Jag har snart levt i 27 år, och för varje år som går tänker jag mer på döden än på livet. För varje år som går finner jag nya sätt att bedöva mig på. Nya sätt att söva sinnena. Tv, godis, snus, böcker, strunt och allt möjligt annat som i gentligen inte tillför något alls till mitt liv. Bara ger mig en möjlighet att slippa leva i nuet. Ofta tänker jag på att när jag blir åttio och letar ibland minnena är det inte de oräkneliga tv programmen jag sett eller de stora volymer av snus och godis jag konsumerat som jag kommer att minnas utan det är de få tillfällen då jag tillsammans med vänner släppte tyglarna och för ett ögonblick verkligen levde mitt liv. Hur många gånger i mitt liv kommer jag fråga mig själv
- Kommer du ihåg den där fantastiska tv kvällen du hade oktober 2005? Förmodligen aldrig. Men hur ofta tänker jag inte tillbaka redan nu på de fantastiska underbara kvällar, dagar jag tillbringat med vänner eller familjen och levt, andats och känt att det här är livet. Och nu känns de som allt för få jämfört med de jag tillbringat framför en dumburk eller alldeles ensam uttråkad och lat.
Jag älskar ju livet! Har aldrig och kommer aldrig någonsin få något så fint igen. Ändå är inte varje morgon en gåva och varje dag är inte någon nyhet längre. På något sett är det som de lyckats. Lyckats att tömma mig på entusiasmen och på modet. De små fri brytar försök som lamt har utagerats av mig har motarbetats och tystat ner. Och jag funderar inte mera på om hur livet ska levas. För ni har visat mig rutan jag ska stå i 8-16. Ni har lyckats att binda mig vid materiella saker som efter döden kommer ge mig gås hud. Levde jag mitt liv för att skaffa en större soffa? Levde jag mitt liv för att köpa ett hus? Levde jag mitt liv för att göra grannen avundsjuk med min nya bil?
Man kan ju göra revolution och sälja allt. Men då ser man genast blickarna. Blickarna som säger att de är hjärntvättade av reklamen som inte förstår att man kan leva utan det största och det bästa och att de som kan skall dödas omedelbart för att de inte är lika hjärntvättade som de. Dessutom gillar jag ju saker... jag önskar bara att jag inte levde för sakernas skull.
Om jag kunde komma ihåg, om jag bara kunde lova mig själv att minnas detta skulle jag fråga mig själv vid varje val jag gör - vad kommer att ge mig störst tillfredställe när jag ser tillbaks på mitt liv. Och sen skulle jag leva livet efter det......
Jo jag har badat, det var skönt i vattnet. Det var frihet
Ändå är jag min bästa vän... Så är det bara med det.
Oh life, it´s bigger!
Jag har snart levt i 27 år, och för varje år som går tänker jag mer på döden än på livet. För varje år som går finner jag nya sätt att bedöva mig på. Nya sätt att söva sinnena. Tv, godis, snus, böcker, strunt och allt möjligt annat som i gentligen inte tillför något alls till mitt liv. Bara ger mig en möjlighet att slippa leva i nuet. Ofta tänker jag på att när jag blir åttio och letar ibland minnena är det inte de oräkneliga tv programmen jag sett eller de stora volymer av snus och godis jag konsumerat som jag kommer att minnas utan det är de få tillfällen då jag tillsammans med vänner släppte tyglarna och för ett ögonblick verkligen levde mitt liv. Hur många gånger i mitt liv kommer jag fråga mig själv
- Kommer du ihåg den där fantastiska tv kvällen du hade oktober 2005? Förmodligen aldrig. Men hur ofta tänker jag inte tillbaka redan nu på de fantastiska underbara kvällar, dagar jag tillbringat med vänner eller familjen och levt, andats och känt att det här är livet. Och nu känns de som allt för få jämfört med de jag tillbringat framför en dumburk eller alldeles ensam uttråkad och lat.
Jag älskar ju livet! Har aldrig och kommer aldrig någonsin få något så fint igen. Ändå är inte varje morgon en gåva och varje dag är inte någon nyhet längre. På något sett är det som de lyckats. Lyckats att tömma mig på entusiasmen och på modet. De små fri brytar försök som lamt har utagerats av mig har motarbetats och tystat ner. Och jag funderar inte mera på om hur livet ska levas. För ni har visat mig rutan jag ska stå i 8-16. Ni har lyckats att binda mig vid materiella saker som efter döden kommer ge mig gås hud. Levde jag mitt liv för att skaffa en större soffa? Levde jag mitt liv för att köpa ett hus? Levde jag mitt liv för att göra grannen avundsjuk med min nya bil?
Man kan ju göra revolution och sälja allt. Men då ser man genast blickarna. Blickarna som säger att de är hjärntvättade av reklamen som inte förstår att man kan leva utan det största och det bästa och att de som kan skall dödas omedelbart för att de inte är lika hjärntvättade som de. Dessutom gillar jag ju saker... jag önskar bara att jag inte levde för sakernas skull.
Om jag kunde komma ihåg, om jag bara kunde lova mig själv att minnas detta skulle jag fråga mig själv vid varje val jag gör - vad kommer att ge mig störst tillfredställe när jag ser tillbaks på mitt liv. Och sen skulle jag leva livet efter det......
Jo jag har badat, det var skönt i vattnet. Det var frihet
Kommentarer
Trackback