gojenta

Jag har fastnat i en lektion med gråa väggar och surrande datorer. Jag tror jag är 16 och sitter med tuggumi i håret och fnitter i halsen. Om jag blundar lätt är jag där igen. Bland stökiga korridorer och morgon trötta elever. Nu sitter jag i en tråkig byggnad, där luften är kall och alla oförskämt vuxna. Vi är inte längre i skolan för att fnittra, spana in de snygga grabbarna, eller skolka från de tråkigaste lektionerna. Nu sitter vi här för att vi vill lära. Allt det där vi inte ville lära oss då. När det fanns så mycket annat som lockade än matte eller tråkig biologi lektion. Vi har inget fnitter i halsen längre för verkligheten har tagit ett lätt stryp tag runt vår hals och vi känner kunskapens klyfta mellan oss och våra drömmar.

Jag går på konvux nu.