Jag har planerat flykten
JO! Häromdagen var jag med en av mina brukare på ett ställe där jag träffade en man. En man som hade eget jazz band men ingen sångerska! Jasså sa jag och vi pratade lite var på han sedan bad om mitt nr så han kunde ringa mig när hans piano ”landade” så jag kunde komma dit och PROVSJUNGA! Vilket fick mig att bokstavligen flyga ut därifrån av glädje. Jag vet inte mycket om Jazz sa jag och inte vet jag om min röst passar er heller men vi provar! Lite senare på dagen ångrade jag mig ifall att jag kanske gav mannen falska förhoppningar nu när jag ska börja studera och flyttar från stan till hösten. Och så kom jag att tänka på det jag inte tänkt innan. Att jag har planerat allt, utan att stanna. Alla planer jag lägger grundar sig på att vad som än händer så ska jag bort här ifrån. Fastän att det nu verkar som att saker börjar hända här. De söker dansande och sjungande människor till någon musikal, en man vill att jag ska börja sjunga i hans jazz band. Och allting har jag bara gått förbi med tanken: vad synd, men jag flyttar snart så det är inget för mig. Inte en endaste tanke har vart att jag faktiskt borde lägga upp en back up plan som går ut på att stanna och njuta av de fantastiska musik alternativen som börjar ploppa upp.
Visst har jag en plan. Faktiskt flera stycken men ingen som rör Nässjö. Min första är att komma in på visskolan i Västervik eller någon av de andra musik linjerna jag sökt till. Om inte det skulle funka är min andra plan att komma in på någon av de skrivar linjer jag sökt till. Och min tredje näst sista plan om ingenting av ovanstående funkar är att åka som volontär till främmande länder. Så visst har jag inte satsat allt på ett kort. Men samtidigt ångrar jag lite att jag inte satsat vart fall hjärter tvåan på Nässjö. Men jag ska nog börja med det nu. Det är ju inte för sent att försöka bygga upp en fjärde plan.
Det är igentligen inte klokt vad tiden går fort. Jag har bott här i över två år nu. Och jag kom hit liten och rädd. Ensam på två ben som en tjuv smög jag in. Och jag landade i den ena famnen efter den andra, svävandes från moln till moln, krypandes på två ömma knän i mellan åt. Med hjärtat i tänderna och med händerna på golvet har jag smugit mig fram för att inte bli krossad av vassa hälar. Och jag har blivit äldre och klokare, och dummare och segare. Tiden har rusat fram med mig släpandes efter och jag har följt blint. Hit åt har den skrikit, fortare nu, nu tar vi dem snart. Hit! Hit! Skynda på tiden går inte, tiden springer. Och ibland har den lämnat mig ensam utan mål eller riktning och så många timmar, dagar, månader år jag slösat när den försvann på ingenting alls. OM viskandes i mitt öra nätter efter nätter, OM. Om du inte fanns har jag skrikit tillbaka och kastat kudden efter om för att se om rusa ut. Det borde vara en gyllene regel att aldrig ångra slösad tid eller se sig om över axeln efter gårdagar som gått. Men det kommer jag aldrig att lära ändå. Två år kommer bli 2 ½ men sen ska Nässjö vara ännu ett kapitel i min bok. Av många mer som kommer.
Kommentarer
Trackback