Så äntligen fastnade jag i värden. På ett papper på en skola i ett rum. Så äntligen kom jag lite längre, några mil, några tankar, några tum. Ändå står jag där och tvekar lite blygt och mycket skrämd, nu när jag äntligen kan ta på drömmen vill hela jag vända hem.... Bara gå ett steg till, ett steg till.